Medeltiden i det muslimska Spanien
Al-Andalus
Den omajjadiska prinsen Abd al-Rahman landstiger i Almuñecar, Spanien, år 755 vilket kom att lägga grund för det muslimska väldet Al-Andalus som vara i över 700 år fram till år 14921. Staden Cordoba kom att bli huvudstad för detta välde och var för sin tid en stad som låg långt fram i utvecklingen2. Här levde muslimer, judar och kristna i vad som kan ses som en harmoni, convivencia, med utgångspunkt från vetenskapliga och kulturella aspekter3.
Det finns dock de som påvisar att denna tid även kantas av svårigheter i samexistensen då sett till det liv judarna levde i Al-Andalus4. Man menar då på att det ur en teologisk och språklig synvinkel skulle varit en svår tid för judarna under det muslimska väldet i Spanien5, då de skulle levt i exil i vad som framgår som det fjärde onda riket.
Sett till 1100-talets Cordoba så framhålls det tydligt ett islamiskt intrång i de två övriga abrahamitiska religionerna där muslimerna mer eller mindre försökte tvinga judar och kristna till att konvertera till islam6 men att judar och kristna gavs möjlighet att leva som troende i sina egna religioner i andra delar av Al-Andalus.
Grundtanken med convivencia7 var att de tre abrahamitiska religionerna judendom, islam och kristendom skulle samexistera i en teologisk tolerans och med ett kulturellt utbyte sinsemellan. Genom ”ahl al dhimma”8 som betyder ”människor under beskydd” kan man då påvisa att den islamiska toleransen var given för andra religioner under denna period, vilket då gällde för judar såväl som för kristna.
Lärdomar av Al- Andalus
Den interreligiösa samexistensen idag anser jag skulle kunna dra lärdom från convivencia tanken som utgår fr ...